Och du, mitt ljufva stöd,
Min hulda dotter, kom!
(Sträckande andra armen mot henne, sluter han sina båda barn emot sitt bröst.)
EMOINA.
Bror!
PATER ANTON,
Syster!
WÄINÄMÖINEN.
Dessa namnen,
Uttalade vid fadershjertats slag,
Med lifvet mig försont! — Af glädje gråter jag,
O, mina barn! vid detta fadershjerta
Nu sluten ömt ett syskonligt förbund,
Stödjen hvaran, vid lifvets år af smärta;
Stödjen hvaran, vid glädjens korta stund.
Sällhetens frö kan endast gro i skygden
Af uppfylld pligt och fasta ömhetsband.
Helgen Ert lif, åt Gudaläran, dygden;
Helgen Ert lif, åt frihet, fosterland.