Ja.
FLERE SAMMANSVURNE bakom Wäinämöinen, hemligt.
Nej.
WÄINÄMÖINEN.
Genom segrarns nåd
Jag står här bland ett folk jag älskar in i döden.
Ännu en gång jag önskar ge ett råd.
Vill någon utaf Er från en snart slocknad gnista
Af eld uti mitt bröst nu hämta opp det sista?
FOLKET.
Ja, alla.
WÄINÄMÖINEN.
Följen mig, J männer. Jag begär
Att qvinnorna må dröja här.
(Wäinämöinen, åtföljd af alla männerna, begifver sig till kullen i fonden, bakom hvilken de synas omgifva Wäinämöinen, i en krets som tillkännagifver en rådplägning. De sammansvurne omgifva den delen af kullen, som är vänd emot åskådarena, och synas sysselsatte med något som ej tydligen kan skönjas. Qvinnorna qvarblifva framme på scenen, jemte EMOINA, försänkt i så djupa tankar, att hon icke märker de henne på ett vördnadsfullt afstånd omgifvande qvinnorna.)