»Pytt, Herr Junker – det ena du vill, det andra du skall. – Skynda sig baron! – Tag mig nu om kusin kan», ropade hon skalkaktigt, i det hon lutade sig framåt, för att söka narra ut honom åt motsatta sidan.
Svenske hade emellertid genomskådat hennes afsigt, innan baronen hunnit närma sig tillräckligt. Och då hon skulle skynda denne till mötes, hade hon icke väl hunnit uttaga ett par steg innan Svenske, som smugit kring stammen i motsatt riktning, fattade henne om lifvet.
»Att smyga sig så där bakifrån, är då alls icke ridderligt», sade hon rodnande, i det hon förlägen tog Svenske under armen.
Baronen endast höjde på axlarna med liknöjd min och vände om för att ställa sig framför paren.
»Men kusin Ulrika sprang ju själf dit bort för att leka smyggömma», sade Svenske förlägen, då de ställde in sig i kolonnen.
»Vi damer böra väl hafva någon företrädesrätt för våra stora panierers skull» ...
»Ulrika!» hördes i detsamma moderns stämma.
»Hvem ropar? – Ack mamma! – att leken skall taga så snart slut!»
»Friherrinnan väntar i löfsalen», sade Laforme, som närmade sig.
»Stor generalorder – men vänta mig kusin», hviskade hon förtroligt åt Svenske, »jag kommer strax tillbaka. Men på inga villkor vill jag springa med baronen! – Fi donc att se så liknöjd ut, då han vardt öfvervunnen.»