»Tror nog det – men genom hvems tillhjälp kom du ur deras klor?»
»Jag var ju oskyldig.»
»Du var alltså icke uppkallad inför kommissionen?»
»Jo visst! – Riksrådet Coyet utfor i förstugan i de värsta otidigheter mot mig och läste upp långa bibelstycken. – Men då kom en af grefve Gyllenborgs pager, som sade honom att kungen befallt att jag först skulle inställas till förhör för kanslipresidenten.»
»Och då skrattade de som voro närvarande?»
»Ja. Hvarför frågar morbror så? Jag har varit mycket otacksam», återtog han då ett uttryck af bitterhet spred sig kring biskopens anlete – »men min vördade morbror förlåter ...?»
»Hvilket skenuppdrag är det som kungen använder för att få dig ur staden?» frågade biskopen utan att låtsa höra hvad Svenske svarade. – »Jag förstår – ett hårstrå af en ung flicka drager mer än fyra par oxar – förmodligen några kärleksgriller, för hvilka kungen vill bota dig.»
»Krigsförklaringen utropas på alla torg och köpplatser» sade Svenske undvikande. – »Hela staden jublar af glädje.»
»Ja, jag har hört det! Och måtte Herren i sin Nåd förbarma sig öfver det fåvitska folket. – Barn, som icke kunna skilja tunnsmörgås från kungabref inkomma på riddarhuset och ropa på krig mot ryssen; och bönderna skrika på lag, som aldrig lag lydt. – Man borde gifva hela nationen kinderbalsam.»
»Efter hvad jag hört», fortsatte han i ändrad ton, »lär du komma att tillhöra högkvarteret. Där har man tillfälle att höra och se saker, hvarom mången utom stående icke får någon aning. – Innan du reser vill jag därför gifva dig en utförlig instruktion.»