»Och att vi snart kunna vänta hans galejor på strömmen.»
I ett nu for perukmakaren upp från stolen, och hade icke slaktar Flåberg gripit tag i hans rockskört och med andra handen i Smedmans peruk, hade säkerligen båda två räddat sig genom dörren innan någon hunnit blinka. Nu måste de stanna kvar.
»Inte ska’ ni bli vettskrämda för så’nt prat», skrek slaktaren. »Ha ni hört talas om skepparlögner? Nej, nu bjuder jag på ett stop till om perukmakaren sjunger sin nya visa.»
Flåberg hade en egen förmåga att få de bägge andra under sin lydnad och perukmakaren började, ehuru ovilligt, att stämma upp sin låt:
”Gardesgossar all, hafwa hjälpt på fall
Swea land och rike.
Sparat lif och blod, wisat ringa mod
spelat gäck för alla ryssar
och förtjänt blå påkekyssar.
Wi ock ganska sannt, ha oss här bekant