att er’ dater warit slätta.
Fast uti wår stad, I på waktparad
efter wanligheten sprätta.
Näsan högt i wädret, fastän rädd om lädre
I på Castenhof er sätta.
Och af kronans pung,
som ej mer är tung
Edra tomma magar mätta.
Borgargossar blå,
som har luft att slå