»Ingen som öfverste Lagercrantz bör vara orolig för», sade hon med en slug blinkning, i det hon såg honom djärft i ansiktet. – »Några hederliga borgare, som snart aflägsna sig – och herr Bisot.»
»Superbt, min ängel! Men säg mig, en attendant, har du hört hvad de tala om?»
»Om krig och generaler och några andra fasliga grymheter. Är det något annat, som deras högvälborenheter befalla, så sitter jag strax vid dörren», återtog hon, då han icke svarade, hvarefter hon med en nigning försvann genom dörren.
»Ett godt hufvud på den där flickan», sade den äldre fundersamt, i det han sköt länstolen närmare bordet. »Måhända skulle hon kunna vara oss nyttig efter en passande éducation. – Den där grobianen Stenflycht har haft stor nytta af sitt vackra kompani vid den sista riksdagen. – Men en annan gång ... Hur var det, mon frère, vill gubben på inga villkor lämna ifrån sig dokumentet?»
»Parbleu, om jag det riktigt vet. Han har visserligen förtroende för mig och talar vidt och bredt om allting som rör hans sak, men när fråga blir om att få se Wrangels bref och instruktionen han sände honom, då pesterar han och väsnas, som om det gällde lifvet.»
»Har nog icke så orätt däri», svarade den andre med ett cyniskt leende. »Men hvartill tror han sig väl kunna använda de där papperen?»
»Ma foi, hvartill? ... Hela processens utgång, tror han, hvilar på deras ägande. I går ville gamle Hamilton kräfva dem med våld, men då vardt han så desperat, att dottern fick convulsions hysteriques och alla människor – till och med gamle fältmarskalken – sprungo och letade efter eau de luce och kamfertstinktur.»
»Det hjälper ej; han måste tvingas. Bättre likväl om våld icke vore nödigt, och bäst af allt om den gamle mesen Hamilton icke fick tag i hemligheten. Han skulle naturligtvis genast lämna papperen tillbaka eller måhända rent af taga hans parti.»
»Bien possible! ... men jag tror för min del att Buddenbrock förr låter döda sig än lämna dem ifrån sig.»
»Något lämpligare måste uttänkas. Den, som finner medlet, gör partiet och landet en sådan tjänst – att icke ens visad feghet mot fäderneslandets fiender sedermera torde skada honom, om den kunde styrkas. För min del anser jag att en belöning af tio tunnor vore det minsta han kunde ha att vänta.»