»Det är, vert et bleu, som att ta ner sjustjärnorna –.»
»Kan man icke gå kjortelvägen? ... Meijersdorff hade ju, om jag minns rätt, sina små partier med de damerna. – Koketta, högmodiga kvinnor äro förträffliga moyens, om man förstår sig på att rätt använda dem.»
»Jag spelade ut sista trumfen förra gången dokumentet var på tal.»
Den äldres grå ögon blixtrade till vid detta svar, i det han reste sig häftigt från bordet.
»Böfveln till karl», utbrast han, »att kunna taga lyckan i handen och icke vilja fånga henne? ... Än dottern då, för tusan? Fruntimret hade jag ju så när glömt? ...»
»Vi måste på allt sätt påskynda rättegången», återtog han efter en stunds tystnad, hvarunder han oroligt börjat att gå fram och åter på golfvet. »Mössorna göra sig redo till en större räfst fram på våren ... De ha redan haft flere sammankomster på Tureholm. Düring, Fuchs, Spens, Åkerhjelm, Wrangel och alla de andra smågossarne springa dagen i ända för att värfva röster. – Vi måste skynda oss. Saken bör vara klar, då de öppna kampanjen, så att vi icke förlora initiativet.»
»Certainement! Men på hvad sätt?»
»Dokumenten! Dokumenten ensamt gifva stöd för det formella i utslaget. Sedan får den stora hopen skrika så mycket den lyster på generalernas blod ... Hur var det?» afbröt han sig plötsligt, i det han stannade framför baronen. »Baronen känner ju flickan närmare?»
»Ja, jag har under någon tid frekventerat den familjen!» svarade Meijersdorff dröjande.
»Ärnar då mon frère gifta sig med la belle?»