»Parbleu! ... Har verkligen funderat därpå en smula. Modern lär vänta stor förmögenhet en gång från Holland, hvarför jag i det hela ej haft något emot partiet. Generalen, den gamle tvärviggen är dock absolut mot ett giftermål, förrän han blifvit satt på fri fot.»
»Friaresaken åtager jag mig, om papperen komma i min hand. En rutten kvist kan borthuggas utan att man afskär hela stammen.»
»Men förmögenheten blir konfiskerad?»
»När den stolta fästningen en gång kapitulerar, hoppas jag mon frère inviterar mig till festtåget!»
»Fort bien», svarade Meijersdorff – att det var denne har läsaren förmodligen länge sedan gissat. – »Det skulle vara très curieux, om icke chamaden snart skulle låta höra af sig ... Konsten ligger i approcherna, mon frère, och här bör olyckan göra jordmånen lättare.»
»Är räfven utrökad, står boet orubbadt. Men hur var det med Bisot?»
»Den göken håller som bäst på att följa sin instruktion. Det hörs nog på tapaget där ute att han blifvit väl mottagen. – Han är van att göra sin déclaration en forme.»
»Icke fullt att lita på nu för tiden», sade den äldre tviflande. »Den gunstig herren har dock dem som följa sig. – Ts! – hvad var det? Jaså, det är gamle Björnberg som tassar redan där ute ... Ah! Se vår vän», afbröt han sig och vände sig mot den inträdande.
Den inträdande var en storväxt man med grofva, intetsägande anletsdrag och klädd i en brun rock med utslitna guldbroderier, knäbyxor af samma färg samt svart yfvig allongeperuk.
»Hvar äro de andra?»