»Nå, hvad nytt i staden?» frågade Buddenbrock de som sist trädt in, i det han makade rum åt dem vid bordet.
»Just ingenting», svarade den yngre af dem. »Men se där ha vi rymmaren», afbröt han sig, i det han tog Svenske i hand.
»Hur gick det då?» hviskade de andre ifrigt.
»Festina lente, mes amis ... jag måste först ta den här gamle vännen i hand.»
»När Cronhjort är vid det kuraget, får man intet ord af honom.»
»Hur det gick, frågar ni? Dåligt, ma foi.»
»Det var först i går», återtog han i lägre ton, »som jag fick tillstånd att söka min gamle chef. – Ni kan ej tro hur affallen han är ... Han var mycket nedslagen öfver papperen, som Meijersdorff ännu icke lämnat tillbaka.»
»Detta kunde man väl förstå.»
»Nu påstår den gamle räfven Wrangel att hans instruktion aldrig funnits till.»
»På den vägen kommer man inte långt», inföll Svenske.