»Ja, för tusan, känner du inte det? ... Han blef fast för den engelska underhandlingen och fick böta med hvad han hade. Din morbror gick fri den gången, fast han inte var långt borta från att komma i fällan.»
»Så blir det väl alltid någon råd», sade Svenske beslutsamt. – »Låtom oss blott fördela rolerna mellan oss.»
»Rätt så, mon frère, och vid det heliga sjutalet, som fullkomnar allt, skola vi blindt lyda vår store guldmakare.»
»Jakten har jag styrt om», sade Strussenfelt.
»Är kaptenen pålitlig?»
»Ser ut att vara en präktig karl. Kommer han blott utom Vaxholms tullbom, säger han, kan man vara trygg för att han skall ta sig fram vore det än till Amerika.»
»Om han blott finner rakaste vägen till Holland, finge man vara belåten», inföll Cronhjort.
»Konsten är först att få generalen ur huset», sade Svenske.
»Och ut på fartyget?» frågade Buddenbrock.
»Därmed är ingen fara», svarade Strussenfelt. »Under skeppsbryggan vid Kjermans hus vaktar dag och natt en af kaptenens säkraste karlar i en slup. På första vink är han färdig att ro ut till Vaxholmsskären.»