»Han säger själf», skrattade Buddenbrock, »att han offrades af modern under födslopinan åt det heliga äkta ståndet. Det är dock svårt att tänka sig något offer, när man ser hans välfödda lekamen.»
»Hur som hälst, mina vänner», återtog Svenske, när skrattet som följde på detta infall tystnat, »på honom kan man ej lita.»
»Däri har Svenske nog rätt», sade Buddenbrock. »Han tog 5,000 plåtar af min mor, för att verka vid voteringen i kommissionen. I stället arbetar han nu allt hvad han förmår i motsatt riktning, genom hviskningar och stort effronterie, sägande sig vilja använda penningarna för egendomens conservation åt enkan.»
»Den lymmeln!»
»A propos penningar», inföll Strussenfelt, »hvarifrån kunna vi räkna på sådana?»
»Alla våra tillgångar äro uttömda», sade Cronhjort.
»Den saken skall jag nog draga försorg om», sade Svenske. »Jag har några tusen plåtar innestående hos en gammal vän, ålderman Smedman, och den summan torde vara mer än tillräckligt ... Äro vi blott ense om det öfriga?»
»Charmant», utropade de andre med en mun.
»Men din ålderman har ju slagit vantarna i bordet», sade Cronhjort med frågande min.
»Gjort konkurs?» utbrast Svenske och for upp.