Inför Sveriges samlade ridderskap hade hans maka och barn på knä bönfallit om nåd, icke om nåd från dödsstraffet, utan om nåd för krigaren att få dö krigarens död. Efter att hafva ägnat fyratio år af sitt lif åt fäderneslandet, tyckte de icke utan sorg, kunde väl hans förmenta felsteg sonas utan att han i döden skulle vanäras med mördarens och falskmyntarens bila. Men prästerna sade tvärt nej! De togo försteget framför de andra stånden när det gällde att neka denna själfskrifna rätt för en gammal karolin.
Ännu sväfvade man i ovisshet om utgången i de andra stånden. Upptäckten af de unga männens sammansvärjning och hålet på muren intill nästgränsande hus hade medfört en strängare bevakning, hvarigenom underrättelserna från världen utomkring blifvit ofullständigare.
»Henrik får icke besöka oss mer», sade Ulrika, brytande tystnaden.
»När kom det förbudet?» frågade generalen och stannade tvärt.
»Dessa herrar Lagercrantz och hvad de heta för något», inföll friherrinnan häftigt, som inkom i det samma, »äro i stånd till allt. – I dag på förmiddagen, kom en af de där herrarne och tillsade Henrik arrest för två dygn, utan att uppgifva någon orsak. Han får icke mottaga besök och en af de där unga officerarne från landet, som Lagercrantz dragit upp, sitter hos honom hvarje ögonblick.»
»Han har kanske varit något oförsiktig ... sagt något förfluget ord om denna s. k. friheten.»
»Henrik har icke nämnt det minsta därom för mig», inföll Ulrika.
»Nej det skall vår Herre veta att han varit tyst som muren», sade friherrinnan. »Under sista tiden har han icke sagt ett ord om sina hemligheter. – Det hade dock icke varit mer än tillbörligt att inviga oss i förtroendet om de räddningsplaner i afseende på dig, som äro å bane.»
»Tro icke så barnsligt, Magdalena», svarade generalen bittert, »som att någon skulle vilja våga något för en gammal giktbruten krigare som jag.»
»Du är likväl af långt ädlare blod, min vän, än alla dessa skräflande riddarhusmän! De afskyvärda tölparne», tillade hon, »borde ha nog af gården och gatan, men nu taga de sig friheter äfven i våra rum.»