När hon vände sig om, var hon nära att knuffa omkull den lärde magister Bengt, som med handboken under armen, långsamt och högtidligt kom för att predika mot den lede och hans onda anslag mot församlingen.
En stund derefter hördes klockaren med entonig, snörflande stämma upptaga en af de brukliga psalmerna mot trolldom. Magister Bengt höll derefter ett mycket uppbyggligt tal om satans välde, samt bad dervid den Högste skydda alla renhjertade mot “hans” svåra pina och trollpackornas hiskliga oväsen. Sedan ännu en psalm sjungits, gick magister Bengt åter sin väg, och de ifrigaste gjorde sig i ordning att vaka öfver de barn, som sade sig varda förda nattetid till Blåkulla. För att förkorta tiden, började de äldre qvinnorna å nyo att berätta historier om troll och spöken. En berättelse, som slog mycket an, handlade om en ung piga, som vardt gift med en prins. Och dervid gick underligt till. De närvarande lyssnade med särdeles andakt till de underfulla beskrifningarna på jättar och tomtar, som voro henne till hjelp. Och när berättelsen var slut, gaf den anledning till mycket tal, förnämligast om den vackre prinsen, som pigan gick ut för att råka i verlden.
— Men hur kunde hon veta hvar han fans och hur han såg ut? — sporde en af de mindre flickorna nyfiket.
— Åh, det var inte så underligt — svarade gumman, som förde ordet, med hemlighetsfull min. — Hon hade, förstås, förut gått i årsgång.
— Gått i årsgång, hvad menen I dermed, mor Karin? — frågade Fingerlisa förvånad, — det har jag icke hört.
— Kors, veten I icke det, vackra Lisa. Jo på julaftonen, innan det blir dager, går man till skogs, säger man. Men man får hvarken tala ett ord eller, se sig till baka, ej heller se på någon eld, eller äta, eller dricka eller höra tuppen gala. När man så, när solen gått i skog, går på kyrkvägar, ser man så många likfärder, som skola komma under året, och på åker och äng ser man hur årsväxten blir, äfven ser man om eldsvådor skola tima, och hvilka som skola rida med brudfölje under året.
— Ha'n I sjelf gått i årsgång mor? — frågade Fingerlisa, ännu mera nyfiken.
— Icke jag, men nog vet jag den som gjort det, och det har slagit in hvartenda grand, ska' jag säga.
— Annars kan man ock erfara mycket, — inföll klockaren och strök sig om hakskägget, — om man, när månen är i första nyet, tar fram psalmboken, och medan man oafvändt ser på honom, slår upp tre ställen. De psalmer, man då får upp, visa hvad man kommer att möta under året.
— Så lär man ock kunna lägga tyg på logen, — sade Fingerlisa lågmäldt.