— Nå ja, efter du ber mig derom — återtog han — vill jag icke vara motsträfvig! — Han upptog en lermugg ur fickan. — Men då skall du äfven tömma en mugg spanskt med mig, ty inte duger det att vara torr i kroppen, när man skall ta' ett tag med satan.
Mäster Grijs var icke synnerligen böjd för denna inledning, men var det hjelpt med så litet, tyckte han, ville han ej neka.
— Du får hålla till godo med min — sade qvartermästaren, då han såg att åldermannen letade bland muggarne, utan att finna någon tom. — Merkuria står ju i den och salvan i den andre. Skål då gamle linmånglare — ropade han — och klingade med en af dödskallarne.
Åldermannen ryste vid detta skämt. Så öfvermodig hade hans kompanjon aldrig varit.
— Hör på — återtog Haasenkampf efter en stund — har du alla kycklingarne med dig?
Mäster Grijs nickade jakande.
— Allesamman?
— Det var omöjligt!
— En sådan gnidare! Hur mycket då?
— Hälften är här! — Åldermannen kastade en grön skinnpung på bordet. Kunde det gå för hälften, tänkte han, vore det så mycket bättre. Vinsten blefve lika stor och risken mindre.