Joseph.
Faar wäl min wen, iagh tackar tigh,
At tu rättan wägh, wijste migh.
Rusticus.
Faar och tu wäl min wen så from,
Rätt nu han på wäghen kom.
Ty gåår iagh min koss j fagre wädher,
Så gladeligb iagh een wijsa quädher.
Duffuan sitter på Lilie quist, gudh rådhe,
Hon siunger så fagert om Jesu Christ
Men Gudh giffue oss sina nådher.[241]
Någon dramatisk enhet söker man förgäfves i dessa skådespel. Så finner man t.ex. uti Josepbi Historia omedelbart efter Jakobs välönskningar för sina söners förnyade resa till Egypten Ruben samtala med Josef och adressera till honom följande ord:
Ruben.
Hell wari tigh tu Förste godh,
Gudh giffue tigh altijdh itt frit modh.
Joseph.
I ähre nu alle komne igen,
Löp min drengh och waar ey seen.
Lät maat tilpynta, lät all tingh wara rede,
Och lätt duken på bordhet bredhes.
Leffuer edher gamble Fadher än,
Heller hwadh seije j fremmande Män,
Ähr thetta Benjamin eder yngste broder,
Som haffuer födt Josephs Modher?
Här skijndar han sig från them för gråt skull.