Nimmergot, Sveno Johannis Caliander, O-G.
Tubbe, Sveno Petri Bohl, Smolandus.
Larvatores.
Eschillus Petri Stolpe, Smolandus.
Olaus Henrici Hambrinus, Nericiensis.
Til then fromme, såsom och wrångwijse Läsaren:
En from Läsare mindicht wäl vthförer:
Ty thet en Christeligh wenskap tilhörer:
Men Mome fast tu leggier en wrång dom til,
Jagh tigh ey sköter, gör man huru tu wil.
Hör Mome, Jagh sågh tigh med mig på itt byte,
Om iagh mins rät, slapp tu ey vthan tit lyte,
Tberföre ransaka först tin egen barm,
När thet är wäl giordt, gör tu migh ey harm.[292]
Den genomgående tanken uti ofvanstående "Flijt och Oflitighez Skode Spegel", är tillkännagifven redan i sjelfva titeln, hvarest författaren säger, att i hans "Comoedia" "Lärdom och skickeligheet, som aff bokligha konster hämptas, sampt thess beståndigheet, mz andre förwanskelighe håfwor och Ähra, mz thes obeståndigheet jämnföres." Utan aning om att ett konstverk kunde hafva sitt ändamål i sig sjelf, delade Chronander sin tids rådande åsigt, att den praktiska nyttan och tillämpningen på lifvets särskilda förhållanden borde i dramatiken i främsta rummet uttryckligen framhållas. Också säger han, att "en höfligh Comoedia" medför "ey ringa nyttigheet med sigh. Ty hon är intet annat än en affmålning hwilken oss föreställer huru vthi werlden tilgår, hwar aff wij kunna menniskiornes leffwerne lijka såsom vthi en Spegel beskoda, altså ther igenom ransaka oss sielffwa, och ey sällan wachta oss för tilstundande olycka." Men icke endast denna skådespelets moraliska nytta är afsedd. "Hennes nyttigheet består och ther vthinnan at aff Comoediers Speelande corrigeres och rättes ohöflige och Bondachtige seder både vthi åthäffwor, affecter och Taal, Hwilket ey är en ringa nyttigheet." Hvardera syftemålet, så väl det moraliskt-didaktiska som det att befordra yttre skick och lefnadsvett var förherrskande särdeles i skolkomedierna. Ocb äfven Chronanders åsigt, att "aff Comoediers Speelade wederqwekes och vpfriskes ens studerande Persons Sinne och Minne", hystes af författarne till nämnda skolkomedier, hvartill äfven Surge bör hänföras.
Skoldramerna voro företrädesvis antingen mysterier eller moraliteter. Vi skola undersöka om Surge kan räknas bland någondera af dessa dramatiska arter. Nyare tiders mysterier och moraliteter hade stundom så nära beröringspunkter med hvarandra, att man icke utan svårighet kan särskilja dessa begge slags skådespel. Ty ämnen ur bibliska historien ingå, i sådana fall, i moraliteterne och moraliska betraktelser m.m. i mysterierna. Men hvad nu ifrågavarande skådespel vidkommer, är ämnet dertill icke taget ur den heliga skrift. Dock är en religiös grundton förnimmbar i detsamma. Och så till vida har Surge någon likhet med de bibliska skådespelen, t.ex. då Professor (Act II. Sc. III. p. 42) säger uppmuntrande och rådande åt Palladius:
"För allting skall tu fruckta Gudh:
Wara lydigh effter hans Budh",
och förmanande (Act III. Sc. III. p. 51) åt Circejus:
"Thetta tu rätt öfwerwäger,
Kom ihugh hwadh Syrach säger:
Lydh Föräldrarnas godha rådh,
Så frampt tu wilt haffua Gudz nådh;"