"När som tu blifwer wår Domprost
Skal iagh skänckia tigh en stoor Ost:
Ty så wäl är tin Predikan giord
Att iagh rätt icke achtar itt titt ord,
Om Staden wil iagh Spassera,
Medh Lustige sälskap Brawera.
Helsa them alla tijt tu gåår
Medh min tienst: ty iagh sielf ey nåår."
Det är numera icke endast lättsinnet som ger sig luft i Circeji tal och handlingar. Härtill kommer ännu ett bitande hån öfver hvarje allvarligt sträfvande i lifvet. Den sedliga kraften förslappas ju längre dess mera. En slaf af sina lidelser, bedrager han, för att kunna tillfredsställa desamma, slutligen sina egna föräldrar. De löften att förbättra sitt lefverne, han dessförinnan gifvit Professor, voro endast toma ord, helst hans föregående uttryck (Act III. Sc. III. p. 50) till densamme:
"Hwilken kan lefwa allom til lagh"
bevisa frånvaro af ånger och behof af bättring. Först då han blifvit skymfligen behandlad af Miles, Aulicus och Scriba, ibland hvilka den sistnämnde (Act V. Sc. I. p. 71) säger:
"Så skal man lära en Drijfware,
Dricka medh Hoffbuss och Skrijfware",
varsnar man en skymt af ånger hos Circejus. Men denna var intet annat än ett förgängligt foster af ögonblickets ängsliga belägenhet. Ännu, så fattig och förfallen han än var, hoppades han dock på Virgos kärlek ocb tillgifvenhet. Men häruti blef han förfärligt bedragen, såsom nedanstående utdrag ur den långa dialogen uti Act VI. Sc. I. nogsamt utvisar:
Circ.
Min Jungfru kär, war ganska säl,
At iagh tigh fan war mycket wäl.
Virgo.
Tu talar mächta dristigt här,
Säg, när bleff iagh tin Jungfru kär.