[14] Alt, 318-319, 323, 327.

[15] Per omnes civitates cadunt theatra, cadunt et fora et moenia, in quibus daemonia colebantur. Unde enim cadunt, nisi inopia rerum, quarum lascivo et sacrilego usu constructa sunt. Augustinus, de consensu evang. L 33. Se Alt, s. 400.

[16] Alt, sist anf. s. 400. I Konstantinopel bibehöll sig theatern ännu i det sjunde seklet, men ytterst depraverad. Villemain, a.a. 217.

[17] Magnin, les orig. du. th. mod., XV.

[18] Magnin, les orig, du th. mod., III-IV, XVII-XVIII, 8-9, 11, 44 ff. Prutz, Geschichte des deutschen Theaters, 13, 44. Villemain, a.a., 217.

[19] L'influence du clergé sur le drame, et généralement sur la poésie et les arts, n'est pas un fait particulier aux populations grecques et italiques. Cette influence est une loi sociale, absolue, universelle, une conséquence de l'état hiératique par lequel passe toute société. Magnin, les orig. du th. mod., XVII.

[20] Ibid., l.c. Alt, III-IV, 4, 302. Afskyn för theatraliska framställningar skall i sednare tider betydligt hafva aftagit så väl hos Judar som Muhammedaner, hvilka hvardera uppträdt på scenen. Men deras stela, abstrakta monotheism sätter ett oöfverstigligt svalg emellan det andliga och sinliga, så att ingen skön konst i djupet af dem kan fattas. Alt, 303-306.

[21] Alt, 4-6, 60-62, 345. Magnin, les orig. du th. mod., 21, 22, 28. Hase, das geistl. Sch., I.

[22] Hase, a. arb., 4-7. Magnin, les orig. du th. mod., XXI.

[23] Alt, 328 ff. Denne författare lemnar en varm och liflig framställning af den kristna urliturgins begrepp. Rörande den kristna dramatikens ursprung ur gndstjensten, öfverensstämma författarna allmänt. Se Villemain, (a.a., 218), Magnin (les orig. du tb. mod., VII), Prutz (a.a. 15, 16), Mone (Altteütsche Schauspiele, 14), Hase (a.a., 11) m.fl.