[24] Jmfr Wolf, Gesch. d. Span. u. Portugies. Nationalliteratur, s. 567. Mone, Schauspiele des Mittelalters I, s. 6. Alt, s. 18.

[25] Die Messe war seit Gregor dem Grossen eine fast dramatische Gedichtnissfeier des heiligen Weltschauspiels auf Golgatha, die ganze Tonleiter religiöser Stimmungen umfassend von schmerzensvollen miserere bis zum Jubel des gloria in excelsis, daher sie nachmals auch so leicht zum Textbuche geworden ist für grossartige Symphonien. Hase, a.a., s. 11. — En dramatisk vexelsång, behandlande Kristi lidande, utföres ännu i våra dagar i många katholska kyrkor under dymmelveckan. Så t.ex. i Vaticanska kapellet i Rom. Stämmorna äro fördelade. Kristus sjunger tenor, Pilatus bas, o.s.v. Sångarenas antal är, efter regel, så stort som de talande personernas i evangelii-texten. Evangelistens berättande ord framföras i recitativ. Folket sjunger i chor. Mone, Altt. Sch., 14. Hase, s. 11.

[26] Vi kunna här omnämna, att, utom liturgins dramatiska elementer, spår af andra sådana förefinnas under de fem första kristna seklerna, t.ex.: vexelsångerna vid de så kallade kärleksmåltiderna, danser vid visen processioner och omkring martyrernas grafvar, samt andra sceniska bruk, uti hvilka, till en del hedniska, en religiös hänförelse uttalade sig under en liflig mimik. Magnin, les orig, du th. mod., XXI.

[27] Wie die christliche Kirche, so hat auch das Theater die, das Wesen aller Religion und Konst ausmachende und in dem Dogma von den Gott-Menschen sich concentrirende Idee von einer Vereinigung des Göttlichen und Menschlichen zur Grundlage. Alt, a.a., s. 703.

[28] Mone, Schauspiele des Mittelalters I., 4, 251. Mone har, ehuru blott i strödda aphorismer, införda vid de tyska skådespel, han ur handskrifter i tryck utgifvit, lemnat om grundlig forskning vittnande notiser rörande medeltidens skådespel. Men ingen vetenskapligt sammanhängande historia öfver medeltidens theater i allmänhet är, oss veterligt, ännu utgifven. Endast några särskilda länders theaterväsende på denna tid har, synnerligen under sednaste decennier, blifvit med intresse bearbetadt. Men emedan blott ett ringare antal af hithörande talrika manuskripter härtills blifvit tryckt, är det sjelffallet, att ett stort dunkel under sådana förhållanden ännu höljer ämnet.

[29] De citerade orden äro af v. Schack (Gesch. der dramat. Lit. u. Kunst in Spanien) och anförda af Wolf (Gesch. d. Span. u. Portug. Nationallit.) s. 566.

[30] Mone, Altt. Schausp., 15, 16. Mone, Scbausp. des Mittelalters I., 3. Alt, a.a., 358, 388.

[31] Hegel, Aesthetik III., sidd. 255, 269.

[32] Jmfr Magnin, les orig. du th. mod., XXI, XXII. Mone, Altt. Sch., 13, 14. Le Roy, Etudes sur les mystères, pag. 10.

[33] Jmfr Wolf, 567. Mone, Sch. d. Mittelalt. I, 6, 7. Hase, 24, 25. Prinz, 28. Man bör härvid icke glömma att äfven orgeln var införd redan i medeltidens kathedraler.