[44] Mone, s. arb., I. 12, 13.
[45] Ibid. I. 27 ff., 251; II. 360, 361. Hase, a. arb. 19.
[46] Jmfr Mone, I. 251. La Harpe; Cours de littérat. ancienne et moderne, t. VII, XV.
[47] Magnin, Hrosvita. Revue d. deux mondes, t. XX, 1839, p. 449. Die Werke der Hrotsvitha, herausg. von K. A. Barack, Nürnb. 1858, Vorrede. Sistn. bok är den första edit. af Hrotsvithas samtliga arbeten. För öfrigt kan nämnas, att Conr. Celtes, år 1501, utgaf den första uppl. af Hrotsvithas verk.
[48] Barack, l.c. Vorrede, VI, XI.
[49] Barack, l.c. XII, XIII, XIX ff., XXXII, 137-139.
[50] Jmfr Barack, l.c. XIX, XXXIX, XLVI, samt Magnin, l.c. pag. 453.
[51] Barack, l.c. XIII, XXXI ff. Magnin, l.c. 458. — Fragmenter af latinska dramer öfver Kristi födelse, på vers, skola dock finnas redan från det nionde seklet uti bibliotheket i München. Hase, a. arb. 9.
[52] Magnin, l.c., 456, 457. Må emellertid de anförda "attributs" stå för deras fransyske författares räkning,
[53] Magnin, l.c., 457. Barack, l.c., XXXV. — Huruvida Hrotsvithas dramer blifvit uppförda, synes vara oafgjordt. Magnin samt nästan alla andra franske författare, som behandlat detta ämne, anse att dessa blifvit sceniskt framställda, men Barack (l.c. XL, XL1) är af motsatt tanke. Några författare påstå att Hrotsvitha blifvit öfverdrifvet berömd, t.ex. Prutz (a. arb., 17, 25), som anser hennes dramer innehålla ingen egentlig handling, utan endast tal. Och Hase (a. arb. s. 11) säger, att inflytandet af hennes lärda komedier icke sträckt sig utom klostermurarne. Vare sig nu härmed huru som helst, förtjena dock Hrotsvithas dramatiska arbeten i alla fall en icke så ringa uppmärksamhet.