[54] La Harpe, a. arb., t. VII, pagg. XVIII, XIX. De dramatiserade helgonlegenderna benämnas i England miracles eller miracle-plays, emedan helgonens underverk utgöra föremålet för sådana dramer. Hase, d. gestl. Sch., s. 46. Att för öfrigt ännu äldre skådespel af detta slag förefunnits, framgår ur följande ställe hos Alt (a.a., s. 354): "Leboeuf berichtet in seinem Discours sur l'état des sciences sous Charlemagne von twei Handschriften alter Klosterschauspiele vom Jahr 815." Men ämnet för dessa skådespel är icke uppgifvet.

[55] Jmfr Hase, l.c, 41, 42, samt Freytag, De initiis scenicae poesis apud Germanos, sidd. 34, 35.

[56] Mysterium supplicii et resurrectionis in scenicam explicationem mutatum est, neque unquam in conciliorum, synodorum et episcoporum jussis saec. XIII et XIV aliis ludis sacris idem nomen datum est. Freytag, l.c., 36.

[57] Ett Pariser-parlamentets dekret af år 1548 gör en åtskilnad emellan myttèret sacrés och profanes. Se Hase, a.a., s. 48.

[58] Till någon absolut visshet i afseende å tiden torde man i saknad af urkunder, icke kunna komma. Väl påstår Alt (a.a., s. 354), att man redan före det elfte århundradet, i ofvannämnda länder, finner mysterierne "als Gegenstand der entschiedentsten Vorliebe des Volkes." Men han uppger icke tillräckliga skäl för detta påstående. Freytag deremot säger (a.a., 43): "Mysteriis sæc. X. nihil scenicae artis infuissa", men anser dem dock icke långt derefter blifvit "ad scenicam formam adacta."

[59] Sismondi, De la littér. du midi de l'Europe, I. 305, 333.

[60] Hase, d. geistl. Sch., s. 25.

[61] Mone, Sch. d. Mitt:s, II 164-168.

[62] Innocentius III stadgar år 1210: Interdum ludi fiunt in Ecclesiis theatrales, et non solum ad ludibriorum spectacula introducuntur in eis monstra larvarum, vertun etiam in aliquibus festivitatibus Diaconi, Presbyteri et Subdiaconi insaniae suae ludibria exercere praesumunt. Mandamus, quatenus, no per hujusmodi turpitudinem Ecclesiae inquinetur honestas, praelibatam ludibriorum consuctudinem vel potius corruptelam curetis e vestris Ecclesiis exstirpare. Concilium i Trier föreskrifver år 1227: Non permittant Sacerdotes ludos theatrales fieri in Ecclesia et alios ludos inhonestos. Och synoden i Utrecht påbjuder år 1293: Ludos theatrales, spectacula et larvarum ostensiones in Ecclesiis et Cimiteriis fieri prohibemus. Se Hase, a.a., s. 32.

[63] Ibid. l.c. Jmf. Mone I. 54, 55.