[64] Siamondi, a. arb., pag. 334. La Harpe, l.c., pag. 60. Alt, a.a. s. 554.

[65] Villemain, anf. arb., pag. 227.

[66] La Harpe, l.c., XX-XXII

[67] Les chroniques de sire Jean Froissart, ed. Buchon, t. III. pagg. 4, 5.

[68] Man har upptäckt några spår af modersmålets tidiga införande. Lebeuf omnämner, enligt Alt (a.a., s. 354), i sin af oss förut anförda "Discours sur l'état des Sciences sous Charlemagne" dramer på frisiska språket af abboten Angilbert, som lefde på Carl den Stores tid. Men detta påstående är icke bevisande. Magnin redogör (uti Journal des Savants, 1846, pagg. 76-93) för ett dramatiskt stycke från det elfte seklet, af Raynouard benämndt "Les vierges sages et les vierges folies", ehuru i sjelfva handskriften endast rubriken: Hoc est de mulieribus förekommer. Stycket består, enligt Magnin, af tre skilda dramer. Utom Frälsaren förekomma der de visa och fåvitska jungfrurna, Moses, flere profeter, David, engeln och de tre Mariorna vid grafven, Virgilius, Sibylla m.fl. Detta anses vara det äldsta monument af dramatisk poesi i Frankrike, och är skrifvet på provencaliska och franska samt delvis på latin. Jmfr Le Roy, a.a., 7-9, Hase, a. a., 31, samt Magnin, les orig. d. th. mod., 315.

[69] In dem geistlichen Schauspiel gingen die lateinische Kirche and das teutsche Volk neben einander; im dreizehnten Jahrhundert hatte dieses noch wenig Antheil, im vierzehnten Jahrhundert aber war die Kirche nur noch Begleiterin des teutschen Textes, im fünfzehnten zog sie sich ganz zurück und das Schauspiel wurde weltlich. Mone I. 54, 55. Mutatis mutandis anse vi detta kunna tillämpas äfven på de andra europeiska kulturländernas dramatik under medeltiden.

[70] Mone, Sch. d. Mitt:s t. 51, 99, 100. Här må nämnas, att det äldsta kända latinskt-tyska andeliga skådespelet är från det trettonde århundradet. Ibid., s. 53.

[71] Detta skådespel var dock på långt när icke bland de längsta. Man äger tyska andeliga dramer af mer än fyratusen versers längd samt ännu längre fransyska skadespel af samma art. Mone, l.c., II. 154.

[72] Mone, I. 51-54.

[73] Alt, l.c., 357, 358.