[222] Overskou, I. 78, 70.
[223] Hammarsköld, Svenska Vitterheten, andra uppl., pag. 105.
[224] Atterbom, Svenske siare och skalder, II. s. 12.
[225] Rydqvist, i Skandia 7. Band. sidd. 170, 171.
[226] Jmfr Rydqvist, a. ut., sidd. 242-240 och Hammarsköld, anf. a., s. 18.
[227] Wieselgren, Sveriges sköna litteratur II, 516, 517, Rydqvist, a. st., 242 ff.
[228] Hammarsköld, 23. Wieselgren, II. 498-503. Rydqvist, (a. st, 228) säger att sistnämnda stycke icke "är uppstäldt i samtal" samt att det "har i och för sig ingenting dramatiskt." Men om likväl ofvan upptagne stycken verkligen blifvit sceniskt uppförda (hvilket ej synes oss omöjligt, emedan deras innehåll icke strider emot medeltidsdramernas art), kunna vi dock icke instämma uti Wieselgrens åsigt, att de i sådant fall böra räknas bland fastlagsspelen, emedan desammas hela inre väsende tillhör mysterierna. Möjligen kan dock det äfven af sistnämnde snillrika författare anförda "Samtal mellan Jul och Fasta" tillhöra karnavalsspelet, så vidt man kan döma efter Hammarskölds (l.c.) korta antydning af detta styckes innehåll.
[229] Den första upplagan är tryckt i Stockholm år 1550. Hammarsköld, I. s., pag. 46.
[230] Rydqvist, a. st., 237. Hammarsköld, 43, 44. Detta skådespel, hvilket, liksom de flesta svenska af andligt innehåll, torde vara en efterbildning af utländskt mönster, har prolog och epilog samt består af tre delar (akter). Det är affattadt pä såkalladt knittelrim. Det kärnfulla, ehuru konstlöst enkla språket, samt den fromma tonen hafva ett anslående behag. Jmfr Hammarsköld, 44, 45. Wieselgren, III. 485, 486.
[231] Jmfr Wieselgren, II. 497, 498.