Oroligt är här höres roop,
I hwar wrå sta kannor och stoop. (Sid. 56.)
[284] Tubbe kallar "Frw Neglagensa" för sin och Nimmergodts husbonde. (Sid. 68.)
[285] Mercator, Artifex och Scriba äro besvärade af inga moraliska scrupler öfver tillvaron af en lycka, hvilken, såsom de sjelfva med välbehag skryta, är grundad på bedrägeri. Så säger bland annat Mercator:
Bonden kiöper för Silffwer teen.
Om thet haar lijten glantz och skeen.
Jagh rosar at mit godz är fint,
Doch är min idel flärd och skiempt,
Mongen ther med iagh fixerar,
Och min wällust så formerar.
Och Scriba:
Min gunst alla behöffwa,
Jagh kan hielpa ock bedröffwa,
Jagh skriffwer en rad eller fem,
Tolff Dukater tar iagh för them.
V och X när iagh ombyter
Mångens Taska iagh tå snyter.
Radera kan iagh ganska wäl,
Ther aff bliffwer man rijk och säl.
Miles säger väl ock att han "skiffter stort byte" samt "förwerffwar godz", men han dyrkar likväl ärans idol, då han eftersträfvar "it odödeligit nampn." Aulicus, en äkta epiknré, fröjdande sig öfver vällefnaden vid hofvet, "tar dagen som han kommer", "gör", för öfrigt, "reverentz med tuchtigh ord", "braverar omby", samt slutar med uppmaningen: "hoffwet i tin vngdoms tijd besök, ty ther är lyckan blijd." (Sidd. 72-75.)
[286] Negligentia.
Jo thetta iagh tigh för spådde,
Thet dogde intet som iagh rådde.
Ser tu Circejus dageligh
Haffwer frögd wällust hierteligh,
Hvar är Diligentia tin Matmoor,
Hwij hielper hon ey när tu henne troor?
Beed man nu tin Metaphysica om brödh,
Tu kant Mathesis, hwij lijder tu nödh?
Ethica kallar sigh en fast borg.
Hwij låter hon tigh så lijda sorg?
Läs Logica tu bliffwer wäl mätt,
Tu behöffwer ingen annan rätt,
Gack man och see på Himmelens fäst,
Tå kan tu tigh föda och kläda bäst,
Ha, Ha, wil tu än Philosophera,
Och dageligh fäfengt Speculera.
Seer tu nu at tu är en stoor Narr,
Som så dageligh studerar:
Doch haar Voluptas migh hijt sendt,
Jagh beder at tu tigh omwendt,
Kasta från tigh boken plat,
Eliest blir tu förlorat (Sidd. 77, 78.)
[287] Uti vår från Stockholm erhållna afskrift af Surge står: Nimmer, godt, Tabbe, Praetor ocb hans Tienare Dromo, Smelring, Styrbiörn, oc Dragwaal. (Sid. 82.) Men att Smelring i sjelfva verket var Praetors tjenare, framgår tydligt ur sistn. facet, intercal. äfvensom ur förteckningen på personerna i slutet af pjesen.