— För ja kan ju inte hjälpa att ja hade alla frimärkena. De va snällt av dig i alla fall.
Hon tog försiktigt hans hand. Han blev blodröd i ansiktet och kastade en snabb blick omkring sig för att komma underfund med, om någon märkte det. Men när han ej kunde upptäcka någon, kramade han hennes hand tillbaka.
En stund efter, i dansens virvlar, viskade han:
— Ich liebe dich.
Och hon svarade:
— Je vous aime.
Det ödesdigra ordet var uttalat.
* * * * *
Nästa tisdag sade Rose:
— Men om du vill ge mig frimärken, så vore det väldigt stilit.