— Ja.
Hon såg på honom över glasögonen:
— Då ä de väl nånting han vill ha, eftersom han kommer två dar i ra.
Det blev plötsligt stilla inom honom, stilla och dött. Han visste att han inte skulle få pengarna.
De sutto båda tysta. Kerstin stickade på sin strumpa. Då och då kastade hon en blick på honom över glasögonen.
Slutligen sade hon:
— Ja kan väl tro han har kommit för å tigga pengar, eftersom han kommer två dar i ra?
— Ja, sade han lågt.
Det blev åter länge tyst.
— Hur mycke ä de han vill tigga?