— Fy — — — ra — — —
— Precis en tiondel av vad jag har.
Löjtnant Ekenström började åter gå av och an på golvet, plötsligen fördjupad i sina egna bekymmer. Så såg han på nytt på Stellan, som om denne med ens höjt honom upp på ett plan, från vilket han betraktade sig själv, livet och mänskorna i ett allt oändligare perspektiv.
— Jaså, du har trasslat in dina affärer. Fyra tusen. Hur gammal ä du?
— Tie — — —
— Inte illa.
Han stannade:
— Hör du min pojke. Jag kan kanske hjälpa dig med affärerna, om du sanningsenligt talar om, hur du råkat i klistret. Det skulle intressera mig att höra, hur andra bär sig åt.
— Ja-aa — — —
— Nå, alltså! Hur gick det till?