— Ja tog frimärken på kredit hos Ebenezar Svenson.
— Jo, det finns Ebenezare lite varstans här i världen. Jag känner dem.
Men det ä väl inte så farligt.
— Och så ga ja frimärkena till en flicka i dansskolan för att hon samlade frimärken.
Farbror Ekenström visslade till, en lång, utdragen vissling:
— Ack, ack, den gamla historien. Das ewig Weibliche. Och så kom du i klistret?
— Ja.
— Och så vågar du inte be din pappa?
— Nä!
— Jag förstår dig, unge man. Gud bevare din utgång och din ingång. Sådant talar man inte om för pappa. Men säg mig en sak till: Är hon vacker, flickan?
— Ja-aa — — —