— Vad heter hon?
— Rose.
— Farligt namn. Man sticker sig på törnena. Tycker du mycke om henne?
— Nä — — — inte nu längre.
— Unge vän! Torka dina tårar! Du kan räddas Du har ännu inte tömt sorgens bittraste kalk. Den verkliga janitscharmusiken börjar först, när man tycker mera om flickan, ju mer man kommer i klistret för henne.
— Ja.
— Det förstår du redan?
— Ja-aa — — —
— Du har framtiden för dig, unge vän. Du kommer att gå långt på den bana, du utstakat åt dig. Det var fyra du sa? Här har du fyra kronor.
Stellan brast åter i högljudd gråt.