— Jo, ja har en sån stilig idé. Vi ska bli fosterbröder. Vi ska blanda blod.
Kalle såg på honom med samma matta, ointresserade ögon.
— Du vet, vikingarna, när di vatt i livsfara, så blandade di blod och så bildade di fostbrödralag och lovade att dela ljuvt och lett tillsammans och att alltid hjälpa varandra, du vet.
Kalle nickade, men utan den entusiasm, Stellan väntat sig.
— Ä dä inte stiligt?
— Å jo! — — —
— Ska vi inte göra dä?
— Dä kan vi väl göra — — —
— Ja, tjenis! Ja kommer hit efter skolan och så tar ja gymnastikskorna mä mig.
Kalle nickade.