— Jo, dä ä så att — — — Ja kanske kommer och göra pappa och farmor emot, och ja vill dä inte gärna, dä försäkrar ja pappa, men — — —
— Nå, kläm ur dig!
— Jo, får ja lov och konfirmeras nu i skolan under terminen i stället för på landet i sommar?
Stellan såg sin far fortfarande allvarligt i ögonen.
Kapten Petréus vände sig om för att hämta sig efter förskräckelsen. Med händerna bakom ryggen tog han några steg fram i rummet för att dölja ett leende, i vilket låg lika mycket häpen undran som löje.
Stellan följde honom med blicken:
— Ja vet att ja gör er emot, men — — —
— Tjo-oo, det kan du väl få — — —
— Då kan ja få anmäla mig på rektorsexpeditionen i dag?
— Tja, det går visst för sig — — — det ser jag inte något särskilt — — —