— Nä-ää — — —
Hans tant talade ännu en stund med tant Emilie. Och så sade hon adjö och gick.
Nu var han alldeles ensam. Han förstod, att vad som än hände, skulle han inte kunna ropa på hjälp. Gamla Kerstin kunde inte höra honom, inte hans pappa heller. Ingen!
Mamsell Beckström gick fram till ett skrivbord, öppnade en stor bok och skrev något i den.
— Det var ju Stellan du heter?
— Per Stellan Severin Petréus och min far är löjtnant.
Han såg på henne. Nu skrev hon upp det där om glaskulan och vagnen och
Märta Gyllencrantz. Han kastade en snabb blick tillbaka mot dörren…
Men nu slog hon samman boken:
— Följ med mig nu!
Hon öppnade en dörr — där inne sutto alla bäckahästarna med händerna på ryggen. De vände sig om och bara stirrade.