Han ryggade ett steg tillbaka…
— Kom med mig nu, sade tant Emilie.
Han följde efter henne fram till ett bord, som stod på en upphöjning med en svart tavla bakom. Vid bordet satt en gammal gumma, likadan som tant Emilie. Men hon hade en lång, gul käpp i ena handen. Oscar hade alltså haft rätt! Det var rottingen.
— Buga dig nu, Stellan, för tant Augusta.
Stellan bugade.
— Hälsa nu på dina kamrater.
Hon snurrade honom runt på klacken, så att han åter stod ansikte mot ansikte med pojken med glaskulan och den med vagnen och Märta Gyllencrantz.
Han bugade på nytt.
Men ingen svarade.
Då slog tant Augusta den gula käppen i bordet, så att Stellan hoppade till.