— Nå, svara, barn! Säg god dag, Stellan!
Då skreko alla barnen: — God dag, Stellan, så att han hoppade till igen. Och somliga av dem skrattade åt honom.
Stellan placerades allra längst nere i klassen. Han stoppade ögonblickligen händerna bakom ryggen utan att ha blivit tillsagd.
— Nej, se det var en riktigt snäll gosse, sade tant Augusta. Ser ni det, barn, honom behöver man inte säga till, hur han ska sitta.
Alla vände sig om och sågo på honom.
Då — — — ja, då hände det värsta av allt. Märta Gyllencrantz reste sig till hälften i bänken och viftade med handen:
— Tant, tant!
— Ja, vad är det?
— Jo, han ä inte snäll alls!
— Hur vet Märta det?