— Nå om vi nu ska rida på ord, varför sprang du då?
— Di var stygga mot mig.
— Vilka var stygga mot dig? Lärarinnorna eller kamraterna?
— Kamraterna. Di var så stygga mot mig.
— På vad sätt var de stygga?
Stellan kunde ej ge något svar på frågan. Till sist sade han:
— Kerstin vet att di var stygga mot mig.
— Hur vet hon det?
— Jag talade om det för henne.
Nu höjde hans far rösten: