— Hör du, min unga herre, nu svänger du dig inte mera. Svara på frågan: på vad sätt var de stygga mot dig? Har de slagit dig?
— Nä-ä-ää — — —
— Vad har de gjort då?
— Di tittade på mig så-åå — — —
— Tål du inte att titta på?
— Jo-o, men — — — och så sa Märta Gyllencrantz, att ja alltid bar mig dumt åt.
— Och så smet du?
— Ja smet inte, pappa, ja bara sprang.
Nu lät hans fars röst mycket allvarlig:
— Gunstig herrn menar alltså, att därför att Märta Gyllencrantz säger något som inte passar herrns små öron, så smiter man? Är det det, som är meningen?