Stellan svarade ej.
— Kom hit! Kom närmare!
Stellan närmade sig långsamt.
— Kvickt, pojke!
Nu röt hans far precis som på kaserngården. Stellan raskade på. Och samtidigt började han snyfta.
— Är det det du menar, att när du hör någonting, som inte passar dig, så smiter du. Ja eller nej!
Nu grät han:
— Ja, men pappa, pap — — —
— Ja eller nej!
— Ja-a — men pap — — —