— Du dansar så sällan med mig?
— Jag dansar knappast alls.
— Varför inte det?
— Det roar mig inte.
Hon såg på honom med sina stora, svarta ögon, med denna blick, han aldrig vågade möta. Och så sade hon:
— Minns du när vi dansade som barn i dansskolan?
— Ja.
— Och du gav mig frimärken?
— Ja.
— Vill du se min frimärkssamling?