Han såg på henne, skyggt, snabbt. Han blev blodröd i ansiktet. Han var brännande het. Och han frös.
Plötsligen tog hon ett steg fram mot honom:
— Kyss mig, innan någon kommer!
Han kysste henne. Han kände hennes bröst genom den tunna vita sidenklänningen mot sin kropp. Hennes läppar voro varma, fuktiga och hennes kyss smakade som konfekt. Detta var ingen liknelse utan bokstavligen sant! Han slöt ögonen, tog ett steg baklänges som i yrsel — — —
— Nej, nej, stammade han — — —
Hon gick skyndsamt ut ur rummet, utan ett ord. Han blev stående kvar vid bordet med den sida uppslagen, där Roses dyraste frimärke fanns. Hans kropp skakade. Han kände ännu hennes mjuka bröst mot sitt hjärta. Det var som om benen inte längre ville bära honom. Mera, mera, ropade det inom honom.
En stund efter hade han lämnat balen. Han hade smitit ut i tamburen, ryckt till sig rock och mössa. Galoscherna glömde han kvar.
Han gick länge omkring på gatorna och talade halvhögt till sig själv:
— Vad har jag gjort! Vad har jag gjort! Greta! Greta!
* * * * *