— Asch, du bär dig så dumt åt. Varför kunde du inte helt enkelt ha sagt, att du inte läst på läxan i stället för att komma dragande med dina känslor. Nu ska man behöva gå här som ett åtlöje hela sitt liv. Varför kunde du inte åtminstone ha tänkt på mig! Är du så dum så du inte förstår, att mänskor ska skratta åt mig. Och om historien kommer fram till pappa och mamma, så blir det just trevligt. Pappa och mamma, som är så stränga i sådana saker. Du ska inte tro, att bättre judefamiljer är som vanliga kristna, som låter sina flickor löpa på gatorna. Det kan mycke väl hända, att pappa till och med piskar mig, om han får höra, att jag är en visa i hela stan. Varför tänkte du inte på det?
Han gick med böjt huvud. Han hade ingenting att svara.
— Och för resten! Du kommer alltid med att du är en gentleman. Det är du inte! Det ska jag bara säga dig! För en gentlemans första plikt är att skydda en kvinnas heder och inte göra henne till en visa bland mänskor. Man behöver inte ha läst Ibsen och Nietzsche för det. Det kan du läsa i vilken engelsk missroman som helst.
Han gick tyst vid sidan om henne bulevarden fram med blicken ned på gruset.
Plötsligen stötte hon honom i sidan:
— Se opp!
Han såg på henne:
— Vad är det?
Men det var redan för sent. Han hörde någon vid sidan om sig ropa:
— Petréus!