— Den ligger i fönstret i serveringsrummet.
Stellan störtade ut. Där låg den. Benen voro borta, men svansen var hel.
Edgar låg som ett vrak på ena sidan, för den långa svansens skull.
— Var ä benen? skrek han ut i köket.
— I soptunnan. Di ä alldeles förstörda.
Stellan såg länge på Edgar, innan han tog den i sin famn och bar den tillbaka in i barnkammaren.
Då hörde han sin pappa komma. Han störtade ut i tamburen:
— Pappa, pappa — — — Hon har — — — Edgar — — — Hon har slagit — — —
— Vilken hon?
— Ida!!! Hon har slagit sönder Edgar!
— Ja, det var ju tråkigt det.