Han såg på sin far med blicken hos en åklagare inför rätta:
— Ska pappa inte ge henne stryk?
— För att hon slagit sönder Edgar? Det tjänar ingenting till. Det hör till hennes yrke.
Stellan skakade på huvudet. Detta var inte rätt. Han skulle själv klå
Ida, när hon kom hem från torget.
— Var är Edgar?
— Den ligger i soffan i barnkammaren. Kom själv och se, så ska pappa få se. De finns inga ben och benen ligger i soptunnan nere på gården och Kerstin säger, att di ä alldeles förstörda.
Han talade i ett sträck för att göra Idas sak så graverande som möjligt och på så sätt beveka sin far att ge henne stryk.
— Se nu själv, så får pappa se.
De stodo båda och betraktade den sönderslagna gipshästen i soffan.
Stellan pekade och stammade: