— Vad är det nu med Göran? Jag har aldrig sett såna ungar som ni är i dag!
Göran viftade ännu ivrigare.
— Vad är det då?
— Jo, tant, Stellan han gråter för att ja vill se hans häst och för att ja har sagt att pappa kan sätta hans pappa i arresten.
Tant Emilie slog pekpinnen i katedern:
— Göran ska vara tyst! Ögonblickligen!
— Ja, men — — —
— Nu går Göran ut!
Göran försvann långsamt.
Spänningen i salen var oerhörd. Man vred och vände på sig.