Men nästa morgon stod Göran och väntade på honom i bulevarden utanför skolan. När han fått syn på Stellan, sprang han mot honom, men på några meters avstånd stannade han. Också Stellan stannade. En lång stund blevo de stående och sågo på varandra likt två homeriska hjältar ögonblicket innan de, före sammandrabbningen, börja utslunga okvädinsord mot varandra.
— Ja har frågat mamma om din häst.
— Ja, dä kan du göra, om du vill. Va bryr ja mig om dä?
— Dä gör du visst det!
— Nå, vad sa hon då?
De stodo tysta en lång stund och mätte varandra med blickarna.
— Nå, vad sa hon då?
— Du sa ju, att du inte brydde dig om va mamma sa?
— Nä, dä gör ja visst inte.
— Jo, hon sa, att du bara skojar liksom din pappa.