— Inte fan, skrek Agust. Du ä inte rapp nog i vänningarna. Dä ska gå mä en sju djävra vänster.
— Jo, dä kan ja visst dä!
En tid kunde han leva på löftet och försäkringarna. Men en dag kom Agust rusande från smalgatan in på Lillegård och sade:
— Nu ä Köttlund full. Ska du äckla honom nu?
— Hur vet du han ä full?
— Ja så honom på gatan. Han kommer in på Storegård nu.
Stellan nickade. Han tog av sig skorna och bad Agust hålla dem. Agust gav honom några sista råd och upplysningar:
— Du ska va rapp i vänningarna. Dä där ska gå mä en sju djävra vänster.
Stellan nickade på nytt och smög sig in i gången. Rabulisterna följde ej med. De hade inte förtroende för honom.
Där låg gödselhögen, samlad, rund och hög. Stellan lyssnade in mot stallet. Han kände sig knappast rädd längre. Han kände bara pulsarna bulta i sitt huvud.