— Sa jag dig inte, att du inte va rapp nog i vänningarna, va? Dä där ska gå med en sju djävra vänster.
Stellan stängde fönstret. Men efter en stunds betänketid öppnade han det på nytt och svarade:
— Ja, men ja vågade i alla fall.
Kerstin kom så småningom tillbaka från sin expedition till Ida.
— Va sa hon?
— Hon sa, att han inte fått nog.
— Men hon sladdrar inte?
— Nä.
— Ja, men ä dä riktigt säkert?
— Hör han inte vad jag säger!