Till höger om mig hade jag en liten i åkern utskjutande skogsbacke, hvarifrån jag trodde kunna derigera min troupps eld med bättre fördel och äfven bättre observera fiendens företag på andra sidan backen. Slätten, som skiljde mig ifrån backen, hade icke öfver 30 alnars bredd, men vid öfvergången deraf erhöll jag en svår blessur som afbröt min vidare verksamhet härstädes. — Jag har således med min blod besannat denna enkla berättelse och att kl. nu var nära sju kan jag med godt samvete intyga, Herr Holm till föga heder, som sedan min broder 21 år hvilat i grafven, vill belasta honom med vanäran att hafva gifvit falsk rapport.
Sedan jag genom badning med kallt vatten för att hindra förblödning, enär ingen förbindning här kunde äga rum i brist af Fältskär, dragit mig ur striden, affördes jag af min broders betjent uti hans släde till Lumijocki. Då jag under vägen hörde första kanonskottet, frågade jag min brors betjent, hvad klockan var, och han svarade ½ till 9. Om man afdrar den halfva timman för ljudet att hinna mitt öra och någon skillnad mellan urens gång medgifves, så var kl. åtminstone 8 då 4:de Brigaden började sitt anfall. Herr Holm har dock här visat någon sorts hederskänsla, då han sökt urskulda den Brigads långsamhet till hvilken han var ett bihang, men det är likväl fult att på sanningens bekostnad söka tillvägabringa excusen.
Herr Holm säger: ”Det säkra är, att Ryssarne, sedan de slagit och förföljt Adlercreutz, återtagit sina qvarter och frukosterade som bäst.”
Åter 2:ne stora osanningar, hvarken var Detachement under Adlercreutz slagit, eller förföljde Ryssarne honom ett enda steg. De voro kanske glada att slippa hans påhälsning. Likväl torde hända att General Gearnault var utsänd i ändamål att förfölja Adlercreutz; men han gick, utan att lossa ett skott, raka vägen till Sikajocki med sina 500 man. Adlercreutz deremot, sedan han i 4 timmar hade fortsatt striden mot en så öfverlägsen styrka, för att invänta Cronstedts ankomst, trodde då att orderne till honom icke hade framkommit, och ansåg derföre ändamålslöst att vidare fortsätta striden, hvarföre han, utan anfall af Ryssarne, drog sig tillbaka.
På 19 sidan heter det vidare: ”Lika så måste jag bestrida hvad Grefve Klingsporr och Öfverste Adlercreutz i sina rapporter uppgifva: det Öfverstens anfall kl. mellan 3 och 4 bidrog till den seger som Grefve Cronstedt med 4:de Brigaden sedermera tillkämpade sig.”
De fångar som om morgonen togos, de dödskjutne och blesserade som Ryssarne fingo under den tidigare striden, men i synnerhet General Gearnaults återtåg till Sikajocki som fullkomligt var en följd af Öfverste Adlercreutz anfall, lärer icke ringa bidragit till Grefve Cronstedts seger; om härtill beräknas den moraliska inverkan som en föregående djerf attaque från alldeles motsatt sida åstadkom, så lärer Herr Holm böra medgifva att Adlercreutz i någon mohn bidragit till den sednare segern, hvilket skulle bevisas.
Att det skulle varit Adlercreutz’s afsigt: förringa Svågerns, Grefve Cronstedts och 4:de Brigadens verkliga förtjenst, för att derigenom upphöja sin egen, är, lindrigast sagt, en Holmisk uselhet, alstrad i hans medelmåttiga hjerna, eller ock under samtal med de yngsta af Befälet. Brigadens berömvärda förhållande vill och kan ingen bestrida, men som derför icke med skäl får upphöjas till rang och värdighet med under- och storverk, såsom Herr Holm synes hafva pretenderat, lärer den upplyste Allmänheten ursäkta.
”Att Brigad-Chefen, då han skulle göra anordningen till anfall, sannerligen var i en svår belägenhet,” säger Herr Holm. Han vill dermed locka oss det vi tro skole: att han stod vid Brigad-Chefens sida, således i têten, der Grefve Cronstedt vanligen tog sin plats; men i vår upplysta tid tror man icke på Jesuiter.
Att Grefve Cronstedt icke ägde den ringaste kännedom om fiendens styrka i Revolax, är en ytterligare osanning. Orderna till honom af den 26 April 1808, contrasignerade af Baron v. Knorring, innehöllo att General Bulatoffs styrka var omkring 2,500 man, hvarpå Grefven ägde att förlita sig, utan vidare bekymmer. Fiendens ställning var han skyldig sjelf inhämta och på stället öfverskåda. Om jag skulle tillåta mig någon anmärkning mot denne redbare mannens åtgärder vid Revolax, grundad på Holms beskrifning, skulle jag tro att han begick ett väsendtligt fel, då han delade sin styrka förr än på slagfältet. Utgången visade ock, att han deraf hade mera olägenhet än nytta, men jag erhindrar mig att det är lätt klandra en Generals åtgärder med ett om här, och ett dito der, det kan hvar torpare och skräddare, men göra bättre när det gäller, skall vara svårare; derföre tiger jag.
Att hela utgången skulle berott på Collonne- och Bataillons-Chefernes köld och rådighet, som författaren säger, derföre att Cronstedt i sin rapport yttrade det han hade att tacka Försynens skickelse för den lyckliga utgången. Menar då tjenstförrättande Regements-Presten, att man icke alltid har att tacka Försynens skickelse för en lycklig utgång, äfven då den icke beror af Colonne- och Bataillons-Chefs köld och rådighet? Att General Gearnault med sitt uppställda Regemente på kanonskotts afstånd från Revolax skall hafva afhört striden i afbidan på ordres, såsom Herr Holm anför, ökar ännu hans syndaregister med en osanning.