O, starke yngling! skön du för mitt öga
Och hög, som unga, friska furan står.
O, kom och blif en väldig Herrans kämpe
Och evig ära smycka skall ditt hufvud.
Stig ned i dopets himlaflod och synd,
Som, blodröd, nu din själ betäcker, skall
Borttvagen bli och frälsad skall din ande
Sig svinga upp ur badet, snöhvit som
Den dufvas vinge, som sig himmelsk sänkte
På Kristi hufvud ner, då upp han stod
Ur Jordans helga hölja. Yngling, svara!
Vill du ej kristen bli?
Aino (sliter sig lös och drager sitt svärd.)
Der är mitt svar!
Kungen.
Den svärd tillgriper, skall med svärd förgås.
Så Herren bjudit har. Ditt blod ej komme
Uppå mitt hufvud! Jag din frälsning ville.
J, kämpar! fräcke hädarn nederslån.
Aino (faller.)
Du sjelf, du kung, för mördarsvärd skall falla
Och fara till den svarta afgrund ner,
Hvarpå du tror. Jag hem till Wäinö går!
Kungen.
Han föll, den starke, stolte yngling neder!
Så går det den, som nådens bud föraktar
Och hellre tjenar djefvulen än Gud.
Biskopen.