Taini.
Vill du att strida gå mot kristna kämpar
Och hugga ner dem med din faders svärd?
Der skräck på eggen bor. De skola falla,
Som gräset faller för den hvassa skäran.
Helmi.
Blott en skall falla, en allena skördas,
En som är mer än alla andra värd,
Lik örnen, som för hundra sparfvar små
Ej köpas månde. Liksom de förkunna,
De bleke prester, att en enda offrad,
Att många tusende försona, blef:
Så skall i denna dag en enda falla
Till väldig hämnd för hvad de många brutit.
Taini.
Men hvadan kommer det att qvinna klok,
Som gammal är och mången dunkel gåta
I klarhet tolkat, Wäinös runor läst
Och syner skådat uti trolldomskitteln,
Ej tyda kan det visdomsspråk, som kommer
Ur barnets mun? Skall dottren blifva nu
Mer klok än modren och de unga djerfvas
De gamle vexa öfver grånadt hufvud?
Helmi.
Nog sådant händer när de gamles hand
För skröplig blifvit till att föra svärd.
Taini.
Nog djerft ditt mörka tal du lägga vågar.
Nu månd' jag veta hvad i håg du bär.